Jag beundrar ytterst få saker eller personer.
Jag beundrar inte ytterst få saker för att de inte är fina, eller inte personer för att de inte är värda min beundran.
Det finns bara så jävla många saker och eller folk som beundras av så jävla många så min beundran gör varken från eller till.
Det finns så jävla många som kämpar ett helt liv för att få folks beundran bara för att sedan förkasta allt.
Det kämpar sig till ett självförakt av sällan skådat slag.
De hatar er beundran. De hatar er uppsyn.
Jag har alltid undrat varför det ska vara just på det viset, att de först önskar sig över allt annat att bli igenkända älskade och hyllade, för att sedan göra allt för att slippa synas.
De kränger på sig solbrillor stora som cyklop, hattar större än sombreros bara för att slippa möta din blick.
De vill inte att man ska tilltala dem på gatan eller krogen.
De vill inte att man ska ta bilder av dem.
I sedvanlig ordning så skiter jag i alla deras jävla krav.
Jag gör ta mig fan som jag vill.
Just i detta fall skulle det skylas med armarna, bräkandes:
” men öhhh, lägg ner kameran”
fan, jag var plattfull, och tyckte att det var skitkul.
Till poängen hör att killen på bilden inte alls är känd på något sätt.
Utan bara 5 minuter innan bilden togs hann väsa:
”oj,, kolla, här kommer Sveriges sämste bloggare” när jag passerade honom på in på dass för att pissa.
Han glömmer allt för ofta att jag har bloggat mig till en ganska bra plats på denna himmel, med en bok som bevis på just det.
Och han glömmer fett ofta att jag ger blanka fan i vad han tycker om mitt bloggande.
Men en sak ska han ha cred för, han förgyller min och alla andras tillvaro med diverse utspel vid baren när vi ses.
Här får du dina 2 sekunder.
Håll till jävla godo!!!!
Läs mer...
Blogginlägg av
Martin , 29 dec 21:30